AK: Italienresan

Jag borde ju verkligen skriva om Italienresan, men jag orkar inte riktigt. Så jag skriver lite kortfattat istället.

Vi landade i Milano, tog ett fint skabbtåg till Rom. På det tåget träffade vi allehanda drägg som vi självklart pratade med. När vi efter 8 timmar kom fram till Rom blev vi mottagna av Roberto, den snälla italienaren som hade bjudit in oss till sitt föräldrahem. Hett att bo hemma när man är 28. Jag ska fråga mamma om jag får flytta hem igen.

Efter en fin italienska måltid på McDonalds så åkte vi hem till Roberto, där vi fräschade till oss. Jag duschade och Jasmine bajsade och fejkduschade. Sen gick vi ut på den lokala puben, där vi drack massvis av vin och raggade på allehanda karler. Vi var verkligen i himlen. Tyvärr blev Jasmine av med sin kamera, men vem är egentligen förvånad? Kurtar är inte alltid så hederliga.

Dagen efter blev det turistande i Rom, med två italienska guider. Tyvärr ville de hellre köpa fula tröjor för massvis av pengar, men vi hann iaf se spanska trappan och fontana de trevi. Man får vara nöjd med det lilla.

På kvällen skulle vi ut och klubba, men när vi väl kom till klubben var det alldeles för svettigt för att jag och Jasmine skulle stå ut. Så vi tvingade våra karler att ta oss nån annanstans, trots att de nyss hade betalat massvis av pengar för att komma in. Ibland är det gött att vara fruntimmer. Vi drog till en flashig bar istället, som visade sig vara lite för flashig. Dyrt vin. Sista natten tillbringade jag och Jasmine skedandes eftersom hennes karl hade tagit på sig sin fina pyjamas och stängt sovrumsdörren utan att bjuda in henne. Skeda med Jasmine är ingen höjdare om man inte vill nuppa med henne. Könan gnisslar tänder och snarkar. Herregud.

Sista dagen blev det till att besöka en galleria för att shoppa kläder. Tyvärr bor inte fashion i Rom, även om man kanske skulle kunna tro det. Vi var väldigt besvikna. Men besöket på Colosseum piggade upp oss och vi blev återigen kära i Italien. När Roberto sen lämnade av oss vid tåget nästan grät vi för att vi var så rädda. Så mycket konstiga människor har jag nog aldrig sett på en gång. Men som tur var hade vi två liter vin med oss, så vi lugnade ner oss efter ett tag. Det hela slutade med att vi var bästisar med alla i vår kupé. Fina karler.

Resan var fantastisk och det var längesen jag var så glad. Snart blir det Munchen istället. Vem vet vad som kan hända där...