AK: Världens otur

Jag hatar mig själv så otroligt mycket. Min slarvighet är väl egentligen vida känd. Tappar alltid bort saker och kastar alltid kläder omkring mig, var jag än är. Det kan nog Linn intyga, hon får alltid gå och plocka jackor och annat skit efter mig när jag hälsar på. Ingen irritation där inte...

Men idag då, jag skulle gå en sväng till Hemköp i Ryd för jobbets räkning och medan jag går där i godan ro så ringer telefonen, jag plockar upp den och ser att handsfreesladden är helt intrasslad, så jag rycker ut den och pratar direkt i telefonen istället. Tänker inte så mycket mer på det, men lite senare när jag ska ringa så börjar jag leta efter min handsfree, men då är det kört. Den är helt borta. Jag, min dumma fan, har helt enkelt slängt handsfreen på backen när jag slet ur den ur telefonen. Väldigt smart. Och som sagt, jag är i Ryd, så tro inte att den ligger kvar på backen. Det tråkigaste är att det är en ny handsfree då jag har haft sönder min gamla. Men ja, det är bara att dra fram kontokortet och köpa ännu en. Vem vill inte sponsra SonyEricsson liksom? Skulle lika gärna ha kunnat få en ny telefon för de pengarna jag lagt ner på handsfreeskiten nu. Hm, ska jag köpa en ny telefon istället? Lockande. Shit, tror nog att det är den bästa idén ever.